Ett ämne som diskuteras mycket på jobbet just nu är rökningens vara eller icke-vara. Det diskuteras att arbetsgivaren vill förbjuda rökning. Visst det ligger väl en poäng i det. Rökning är ohälsosamt. Det är skadligt för den som röker. Av hälsoskäl skulle man kunna motivera ett förbud. Men då bör man vara konsekvent och angripa allt det som kan tänkas vara skadligt. Fetma är en av vår tids största samhällsproblem. Kakor, godis och överdrivet fet mat borde då också förbjudas. Till slut så äter vi bara fiberrika knäckebröd utan pålägg. Möjligtvis kan vi tillåta oss yoghurt och grönt te. Men rökning skadar andra än rökaren själv. Så är ju inte fallet med fetma. Fetma drabbar ju enbart den som är överviktig. Ingen annan tar direkt skada av det. Problemet med rökning är just det att även icke-rökare drabbas. Den passiva rökningen är ett stort problem och ingen skall behöva bli utsatt för det. Och just därför har man förbjudit rökning i offentliga lokaler. Och det tycker jag är bra.
Men vad vill man uppnå med ett rökförbud? Att man som rökare inte skall stjäla arbetstid? Om man som rökare röker 10 cigaretter om dagen och det tar 5 minuter var gång så tar man 50 minuter av sin arbetstid till det. 50 minuter som skulle kunna använts till jobb. Om man nu resonerar på detta viset förstås. Du skall stämpla ut i så fall och då blir ju frågan varför man tar upp hälsoskälet? För vad jag gör på min fritid skall inte arbetsgivaren lägga sig i.
Skall man dra det till sin spets så borde man ju stämpla ut var gång man befattar sig med sådant som inte hör till arbetet. Varje gång du snackar skit med dina kollegor, när du får ett privat samtal, när du tänker icke jobbrelaterade tankar…då ska du stämpla ut!
Det verkar som om vi enbart mäter tid och inte vad som verkligen presterats den tid du har varit på din arbetsplats. För att komma åt detta får man ha man ett system som tillåter övervakning av arbetstagaren så att man ser var gång denne inte gör det som den skall göra. Vill vi ha ett sådant klimat på vår arbetsplats? Ett klimat där arbetsgivaren tillåts övervaka sina anställda. Där man inte litar på sin personal utan utgår ifrån att varje arbetstagare fuskar. Men det ligger ju i tiden när övervakning av medborgarna är på gång. Jag hoppas verkligen vi inser vart vi är på väg och backar bandet ett par varv. Övervakning är av ondo var den än sker.
Är det ett självändamål att våran s k ”glesbygd” skall leva? Är det inte vad själva ordet glesbygd just betyder att det är glest mellan livstecken. Vill inte människor bo i vissa delar av landet så blir det automatiskt en glesbygd. Är det verkligen rimligt att förvänta sig samma nivå av service och affärsutbud i det vi kallar glesbygd? Är det inte priset man får betala för att bo just lite närmre naturen. Man hör ju inte stadsbor klaga över att de också vill ha samma avskildhet som ute på landet.
Vill man ha ett stort urval av affärer, nöjen, uteliv, och övriga bekvämligheter som hör till stadsmiljön, ja då väljer man att bosätta sig i staden. Har man andra prioriteringar såsom att man vill bo nära naturen (och nu pratar jag inte om parker eller mindre grönområden som städer naturligtvis skall ha), avskildhet så får man göra avkall på annat. Detsamma gäller ju de som tycker att det är för mycket oväsen i det område där dom bor precis intill stortorget i storstan eller vid en livligt trafikerad huvudled. Det skulle man kanske tänkt på innan man flyttade dit?
Man kan inte begära att få allt.
Låt människor bo var de själva vill och då också ta konsekvenserna av sina val. Serviceföretag väljer att etablera sig där det finns behov av deras service. Finns det inte det så skall man ju inte tvinga dom etablera sig bara för att det råkar finnas någon individ som själv valt att bo där.
Igår var det kyrkoval. Inget val jag egentligen bryr mig om eller för den delen har rätt att rösta i. Det finns dock en fråga jag engagerar mig i och som dessutom verkar ha varit avgörande i årets kyrkoval. Det könsneutrala äktenskapet.
Här har det varit en livlig debatt. Man kan verkligen fråga sig varför det blir sådant ramaskri i kyrkorna över detta. Man säger sig vara en kyrka för alla och ingen skall stängas ute från ”Guds rike”. Man säger att Jesus älskar alla, även syndaren. Men varför diskriminerar man då människor och nekar dom samma rättigheter till att få sitt äktenskap välsignat av Gud. Bara för att de inte följer normen.Man säger sig ha stöd för detta i Bibeln. Samma Bibel som i Gamla Testamentet anser att man skall sten folk som arbetar på sabbaten och som säger att det inte är ok att äta skaldjur heller. Då svara fundamentalisten att detta är det gamla förbundet och gäller inte idag sedan Jesus klev in i bilden. En grov förenkling jag vet, men faktum kvarstår att man väljer att använda sig av delar av Bibeln samtidigt som man menar att vissa andra delar inte längre gäller.
Om nu Bibeln är Guds ofelbara ord så får man väl inte utesluta något, inte ens ett litet ord. För gör man det så är ju Gud inte längre ofelbar utan det finns felaktigheter i skriften.
Det finns många kristna som inte anser det strida mot deras tro att ge homosexuella samma rättigheter som heterosexuella. De hävdar att man inte kan tolka Bibeln bokstavligt utan anser att man måste förstå Bibeln utifrån den tid den är skriven. Man får inte glömma att Bibeln är en samling texter skriven av människor för människor.
Vilka som har rätt är oväsentligt då alla lyder under samma lag. En lag som i Sverige förbjuder diskriminering av en person på grund av dennas sexuella läggning. Varför låter man då detta fortgå? Det hade ju blivit ett ramaskri om man hade en religion som förbjöd alla mörkhyade att gifta sig med stöd från en ”helig skrift”. Men när det gäller homosexualitet så är detta fortfarande tillåtet. Innan slaveriet avskaffades i USA på 1800-talet fanns det de som hävdade att man hade stöd för detta i Bibeln. Precis som det fanns de som ansåg sig ha stöd för slaveriet i Bibeln så fanns det de som ansåg att det stred mot Bibeln. Till slut tog man sitt förnuft till fånga och insåg alla människors lika värde och avskaffade slaveriet. Homosexualitet är tydligen fortfarande inte helt accepterat…och märk väl vi lever i tjugoförsta århundradet!!!
och nu fortsätter listan över Depeche Mode’s samtliga låtar…efter ett långt uppehåll
Året var 1993…livet var en fest och det var mycket party. Minnen från en svunnen tid, det glada 80-talet, hängde kvar. Var det det som gjorde att man fick sig en chock av att se Dave Gahan i långt stripigt hår rocka loss som värsta hårdrocksdjuret till ett monotont, (men ändå medryckande) gitarrriff? Jag vet inte, men 1993 kändes det som om Depeche Mode sålt sin själ till djävulen och blivit ett rockband. Efter singeln kom albumet Songs of Faith and Devotion. Den har förvisso blivit bättre med åren.
Där finns bra låtar. I Feel You är dock inte en av dom.
Albumet är ett försök att vara rockband. För mig kommer det alltid vara vändpunkten när det gäller Depeche Mode. Turnén som följde höll på att knäcka bandet fullständigt och Alan Wilder lämnade bandet…
De ville bli en variant av U2 och det är fullt tillräckligt med ett U2. Och skall man vara riktigt ärlig så slutade U2 vara U2 i början på 90-talet, men det är en annan historia…
Har haft med cykel på tåg och fick då veta att jag skulle betala 20 kronor för detta. Samma kostnad som för en barnbiljett. Varför kan man fråga sig. Tar du barnvagn med dig på tåget kostar detta väl inget? Varför skall då en cykel kosta? Den tar ju inte mer plats än en barnvagn. Samma sak om du tar med dig ett helt gäng resväskor så kostar inte detta heller något extra. Men en cykel…det måste du betala för. Vilken logik följer man här?
Näe, låt det vara gratis att ta cykel på tåget eller åtminstone låt annat som tar upp lika stor plats kosta. Skall man betala för att ta med en cykel på tåget så skall man även betala för en barnvagn, extra bagage m m. Skall du flyga får du betala extra för detta, men på tåg och buss råder det något så märkligt som att man låter vissa betala extra medans andra slipper på grund av att man är rädd för att ta striden med barnvagnsmaffian. Nu är det ett kafé i Malmö som vågat sticka ut hakan och sagt att barnvagnar inte är välkomna där. Äntligen någon som vågar säga ifrån. Jag ser i sig inget fel med barnvagnar, men det är ingen rättighet att kunna ta med sig den in på alla restauranger och kaféer.
Jag kom på mig själv att det var ett bra tag sen jag skrev något i min blogg…och det har ju även gällt min lista…men men den som väntar på något gott…
68. Barrel Of A Gun
1997 var året alla trodde att det var över för Depeche Mode…nåja kanske inte alla men väldigt många…och i synnerhet deras fans.
Dave Gahan hade varit kliniskt död och nu återhämtat sig. Det var verkligen med glädje man upplevde deras första stapplande steg tillbaka mot toppen. Det var hela 4 år sen de släppte Songs Of Faith And Devotion. Det är sällan man behövt vänta så länge på en Depeche-platta. I början av deras karriär blev man bortskämd med en ny platta varje år. Barrel Of A Gun kom med mer oljud, mer distade ljud än vad man var van vid…men den var underbar…Det fanns hopp…och man blev spänd av förväntan på deras nya platta.
Deras första singel. Blev kanske ingen vidare hit, men det var lekfullt…det var blip-blop…det fanns en charm som jag fortfarande kan lyssna på och bli alldeles glad och nostalgisk…Dreaming Of Me är en skön låt…vad mer kan man säga??
Så var vi kommen till den sista låten från den något hypade plattan ”Playing The Angel”. Det var ingen dålig platta egentligen, men det finns så mycket mer som är bättre. Det är ju så när det gäller Depeche Mode. De har inte gjort mycket som är direkt dåligt. Det är bara det att med Depeche-mått mätt så var ”Playing The Angel” inte så bra som hypen utlovade. Turnen var desto bättre, med en Dave Gahan full av energi.
Man hade en ”Exciter” turne bakom sig och många fans var besvikna på både ”Exciter” och turnen som följde. I relation till det så krävdes det inte mycket för att det skulle bli bra. Och det är väl just det som hände. Vad Depeche än hade släppt så hade det varit en succe. Jag säger inte att ”Playing The Angel” inte var bra, för det var den.
Jag minns själv de höga förväntningar man hade efter att ha hört ”Precious”. Man tänkte att nu har de hittat tillbaka till den gnista, den nytändning, det stämningsfulla och framförallt flyttat sig bort från electronicaträsket som ”Exciter” var. Vad ”Exciter” saknade mest var hits. ”Precious” var en hit och man kände att nu skulle det kunna bli något bra.
John The Revelator är den bästa låten på ”Playing The Angel”. Framförallt live var den riktigt bra. En riktig röjarlåt. Många goa mixar kom där också. Vad låten handlar om har jag inte en susning om. Det finns en inofficiell video till den på youtube som är klockren. Det kanske säger vad låten handlar om…vad vet jag.
Med detta så rör vi oss uppåt i listan och lämnar ”Playing The Angel”.
Depeche har så mycket bra musik att erbjuda och resten av listan skall visa detta.
Ett svårt val från i en i det närmaste perfekt platta. Ett tecken på dess perfektionism är att vi inte förrän nu har en låt från albumet på listan! Första låten att komma in på listan blev Sometimes. Det var inte lätt. Det stod mellan denna och…ja det avslöjar jag inte än. Sometimes är i sin enkelhet med sitt stämningsfulla piano…skönsången med ekot…och ja just enkelheten helt enkelt underbar.
Och med detta så introducerar vi ”Black Celebration” på listan.
